|
Hyperinflation (sid. 1 av 2) Sedan inflationen som kulminerade 1573, hade myntens silverhalt varit tämligen stabil. Men 1590 stod man åter vid avgrunden, nu svartare och djupare än den förra. Alla mynten utom dalern försämrades, så att de blev mer och mer kopparhaltiga. Värst drabbades de låga valörerna. Genom en omåttlig utmyntning av framförallt fyrken och ½ öret, skenade inflationen bortom all kontroll. Mellan 1590 och 1592 var inflationen nästan 800 %. Fyrken som vägde 1,62 g. innehöll endast 0,0095 g. silver. Halten var endast 6/1000. Dalern som hade kostat 4 mark stod nu i 84 mark i fyrkar = 2688 st. Några fyrkar finns inte i Solbergaskatten, och det är inte svårt att förstå varför. När inflationen härjade som värst gick man delvis över till byteshandel. De högre nominalerna som av tradition nästan alltid bar konungens bild fick nu ett helt annat utförande. Porträttet ersattes med folkungalejonet och de tre kronorna. Mynten ger ett slarvigt intryck, som om man hade haft bråttom. Årtalets placering på tremarksmynten verkar slumpartad, man har helt enkelt klämt in det där det fanns utrymme. Kungen ville säkert inte synas på så dåligt mynt, utan vänta på bättre tider. För Johan kom de inte, utan han dog på Stockholms slott den 17 november 1592. 3 mark 3 mark 1590 finns i tre typer, varav två förekommer i Solbergaskatten.
Å.s. IOHANNES*3*D*G*SVECIE*GOT*VA*REX F.s. MONETA*NOVA*REGIS*SVECIE Vikt 18.58 g. halt 484/1000 finvikt 8,993 g. Diam. 41-43 mm. 4 öre Att det finns ett 4 öresmynt och ett ½ öresmynt från 1592 i Solbergaskatten får väl ses som ett misstag av samlaren, då det är riktigt usla mynt.
Omskriften är den samma som för 3 marken. Vikt 4,68 g. halt 90/1000 finvikt 0,42 g. Diam. 29,4 mm. ½ öre ½ öre 1592, är Solbergaskattens sämsta mynt, av nästan ren koppar. Från början har det varit vitkokat för att åtminstone ge ett sken av silver. Vitkokning, som är en metod att förtenna, tog man till när silverhalten var så låg att det annars hade sett ut som kopparmynt. Vikten har dessutom höjts från 1,55 g. till 2,03 g. i ett försök att dölja den minskade silverhalten.
Omskriften är oförändrad. Vikt 2,03 g. halt 18/1000 finvikt 0,037 g. Lika anmärkningsvärt som det är att finna 4 öre från 1592 kan det sägas om att inte finna 2 öret från 1575, då det ju hade återhämtat sig efter den första inflationen och innehöll 50% silver. Ett gott mynt, väl värt att spara! Upplagan var emellertid inte stor, så det var kanske inte vanligt i den dagliga handeln. Nästa sida |
|
|
